En vecka utan att Facebooka?
Har du inte facebookat lite för länge nu? Statusuppdaterar du inte liiite för ofta? Jag får ofta höra att jag är lite FÖR aktiv på nätet. Men nu tar jag en vit vecka. Inget facebookande på sju dagar. Bara för att bevisa för mig själv att jag kan. Det blir en prövning. Lite tråkigt kommer det allt att bli. Lite abstinens kommer jag nog få. Jag får väl sitta på händerna.
Visst har jag under det senaste året varit väldigt aktiv på nätet. Men jag gör det när det är lite "långtråkigt i allmänhet". Denna vecka är egentligen ingen bra vecka att låta bli Facebook. Är gräsänka i sex dagar. Lägger barnen kl 20 och har en ganska lång kväll helt ensam.
Så, det har varit lite skämtsamt retfulla kommentarer från nära, kära och bekanta om mitt flitiga användande av det sociala medieundret Facebook. Som någon som börjat festa för mycket börjar jag oroligt undra om jag ligger i riskzonen för beroende. Frågan är: Är jag beroende av mina vänner på nätet eller är jag beroende av själva mediet Facebook, ungefär som ett spelberoende? Jag tycker inte att jag försakar särskilt mycket de där tjugo minuterna eller halvtimmen vid datorn. Ibland tittar jag bara in. Fram och tillbaka, fem minuter. Så här kommer en dåres försvarsttal:
Jag gör ju så mycket annat i mitt Svensson-mamma-liv: Sköter hem och barn gör jag med allt vad det innebär; fixar frukost, läser DN, ser till att kidsen klär sig, borstar tänder, får med sig rätt grejer till skolan, hämtar/lämnar på skolan, jobbar mellan 8.30-16, handlar, lagar mat, tvättar, diskar. Äter middag och pratar om dagen som varit med maken. Läser saga för barnen och egna böcker innan kvällsdags. Tränar tre-fyra gånger i veckan. Umgås med vänner på helgerna. Följer med barnen på träningar. Ringer mamma varje vecka, pratar med väninnan i norr titt som tätt. Tränar fys i grupp med ett gäng likasinnade "tjejer" på söndagar.
Eftersom jag skriver denna text låter jag inte datorn stå helt orörd. Nej. Vita veckan-testet gäller denna gång enbart Facebook. Det här är lite som en fristad. En oläst blogg som skvalpar i cyberrymden. Där jag kan skriva av mig när det kliar i fingrarna. Det är osocialt, men ingen klagar på att jag är för aktiv.
Så, då har jag rastat av mig för idag. Tack och god natt.
