Slöjor och tuttar förundrar 4-åringen
Alla barn går igenom en period när det är särskilt frågvisa. Raka, ärliga frågor som haglar över en som rumpnissarnas "voffor då då?" Det är väl naturens sätt för människan att börja samla på sig kunskap. Denna metod är källa till många skratt - och pinsamheter - för oss föräldrar.
Idag åkte jag och barnen till Willys för att handla. En kvinna i slöja passerade oss framme vid kyldisken. Sonen tittade, eller stirrade, glatt och nyfiket på kvinnan. (Här måste jag bara inflika att det visserligen finns människor från jordens alla hörn och kanter i vår kommun, men de platser som vi rör oss mellan i vardagslivet: hemmet - dagis - ICA, så är det sällan man ser kvinnor i just slöja). I alla fall, just som vi passerat den muslimska kvinnan, utbriste min fyraårige son:
- Mamma, varför måste hon ha lakan på hela kroppen? Jag fortsatte gå några meter och gav sedan en liten föreläsning om klädtraditioner inom den muslimska kulturen. Men det blev för komplicerat och han slutade lyssna när vi kom till godishyllorna.
På eftermiddagen åkte vi till Idrottens hus som inte ligger långt ifrån där vi bor. Vi lekte, sprang och hoppade längd. Efteråt gick vi för att duscha och basta. Vi kom in i duschen samtidigt som ett gäng funktionshindrade tjejer och damer som simtränat. En kvinna hävde sin nakna kropp upp ur rullstolen för stå och duscha. Sonen: - Mamma, hon KAN stå! Tja, vad säger man? Jag bara fortsatte att tvätta håret.
I bastun fick vi sällskap av samma gäng tjejer och kvinnor. Dottern, som är sex år och hennes fyraårige bror, satt tysta och smygtittade på de andra i bastulampans dunkla sken. Då kom en ny replik från min frispråkiga avkomma: - Mamma, varför har de så stora tuttar? Allt småprat i bastun tystnade och gänget tittade på oss. Vi log och småfnissade lite förstående mot varandra. Jag som var minst kurvig i gänget drog förstås pannlappen till handduk lite närmare kroppen....
Idag åkte jag och barnen till Willys för att handla. En kvinna i slöja passerade oss framme vid kyldisken. Sonen tittade, eller stirrade, glatt och nyfiket på kvinnan. (Här måste jag bara inflika att det visserligen finns människor från jordens alla hörn och kanter i vår kommun, men de platser som vi rör oss mellan i vardagslivet: hemmet - dagis - ICA, så är det sällan man ser kvinnor i just slöja). I alla fall, just som vi passerat den muslimska kvinnan, utbriste min fyraårige son:
- Mamma, varför måste hon ha lakan på hela kroppen? Jag fortsatte gå några meter och gav sedan en liten föreläsning om klädtraditioner inom den muslimska kulturen. Men det blev för komplicerat och han slutade lyssna när vi kom till godishyllorna.
På eftermiddagen åkte vi till Idrottens hus som inte ligger långt ifrån där vi bor. Vi lekte, sprang och hoppade längd. Efteråt gick vi för att duscha och basta. Vi kom in i duschen samtidigt som ett gäng funktionshindrade tjejer och damer som simtränat. En kvinna hävde sin nakna kropp upp ur rullstolen för stå och duscha. Sonen: - Mamma, hon KAN stå! Tja, vad säger man? Jag bara fortsatte att tvätta håret.
I bastun fick vi sällskap av samma gäng tjejer och kvinnor. Dottern, som är sex år och hennes fyraårige bror, satt tysta och smygtittade på de andra i bastulampans dunkla sken. Då kom en ny replik från min frispråkiga avkomma: - Mamma, varför har de så stora tuttar? Allt småprat i bastun tystnade och gänget tittade på oss. Vi log och småfnissade lite förstående mot varandra. Jag som var minst kurvig i gänget drog förstås pannlappen till handduk lite närmare kroppen....
