Jag stödjer unga dörrförsäljare
Fula julljus (ni vet sådana där med en markering för varje dag i december fram till julafton), dyra trepack strumport, påskkort och kokosbollar. Det spelar ingen roll vad de gänglinga skolungdomarna säljer. Det är sällan jag har hjärta att säga nej tack när de står där i dörren.
Bara den senaste månaden har jag köpt sex par strumpor. Jag - strumpkvinnan (om någon läst tidigare inlägg om strumphelvetet hemma) som inte behöver mer av den varan egentligen.
Men jag tycker att det är härligt att dagens unga fortfarande masar sig ut i vinterkvällen, i hopp om att dra in en slant till idrottsföreningen eller klassen. Med ett inrepeterat säljarargument, ett stort leende och ögon som lyser förväntansfullt. Då känner mamma Mu: - Älskade unga människa. Det är klart att jag vill stödja dig. I'll buy it.
