Inflyttningsfest hos modebloggare - OH MY GOD!
Jag och bättre hälften ska snart på inflyttningsfest. Kul? Javisst. Men också extremt ångestfullt. Varför? Tjejen som har festen är tio år yngre och modebloggare. Om du är man kanske du tänker: "Vad är problemet?". Om du är kvinna kanske du tänker: "Hoppas att du vet vad du ska ha på dig".
Inför en vanlig gåbortkväll, typ middag hos goda vänner, kan jag byta om ett par gånger innan jag är nöjd. Det finns ju inte så mycket att välja mellan i garderoben. HM jeans, HM toppar, Lindex byxor och Lindex kjolar. Men nu snackar vi inflyttningsfest hos någon jag inte känner som dessutom jobbar med att tycka till om kläder. Och hur många vänner och kollegor som också kan mode kommer på festen? Inte för att jag bryr mig...om mode. Men jag bryr mig i alla fall lite grann om vad andra tycker. Typiskt kvinnligt, eller hur?
Jag minns när jag och maken skulle på en dansk kompis bröllop i Amsterdam för några år sedan. Jag fick en "fridag" på stan veckan innan. Ensam i hufvudstaden utan barn och man för att shoppa coctailklänning. 5 timmar senare har jag genom sökt hela Stockholm - och kom hem tomhänt! Mannen hemma fattade ingenting. HUR kan man spendera fem timmar på stan utan att hitta en klänning som passar till bröllop? Men det kunde jag. Allt som var snyggt var i svart färg. Och alla råd jag fick av expediter var: - Allt utom svart.
Efter den uteblivna shoppingen satt jag och beklagade mig i sandlådan tillsammans med grannfruarna. Då gick en av dem in. Ut kommer hon med en snygg kjol i glansigt material och en fin topp. Voilà - precis vad jag ville ha! Vi åkte till Amsterdam och checkade in på hotellet. Byter om för bröllopet och går ut till de andra gästerna. Men vad i hela fridens namn? Hälften av alla kvinnliga gäster hade svarta klänningar!! Tydligen är det helt ok i USA, vår danske vän skulle gifta sig med en amerikanska...
Nåväl, tillbaka till min inflyttningsfestklädångest. Jag får väl göra som jag brukar. Satsa på ett fegt och säkert kort. Svarta, enkla kläder som försvinner i mängden. För det är ju ingen annan än jag som bryr sig egentligen. Utom möjligtvis modebloggaren...
Inför en vanlig gåbortkväll, typ middag hos goda vänner, kan jag byta om ett par gånger innan jag är nöjd. Det finns ju inte så mycket att välja mellan i garderoben. HM jeans, HM toppar, Lindex byxor och Lindex kjolar. Men nu snackar vi inflyttningsfest hos någon jag inte känner som dessutom jobbar med att tycka till om kläder. Och hur många vänner och kollegor som också kan mode kommer på festen? Inte för att jag bryr mig...om mode. Men jag bryr mig i alla fall lite grann om vad andra tycker. Typiskt kvinnligt, eller hur?
Jag minns när jag och maken skulle på en dansk kompis bröllop i Amsterdam för några år sedan. Jag fick en "fridag" på stan veckan innan. Ensam i hufvudstaden utan barn och man för att shoppa coctailklänning. 5 timmar senare har jag genom sökt hela Stockholm - och kom hem tomhänt! Mannen hemma fattade ingenting. HUR kan man spendera fem timmar på stan utan att hitta en klänning som passar till bröllop? Men det kunde jag. Allt som var snyggt var i svart färg. Och alla råd jag fick av expediter var: - Allt utom svart.
Efter den uteblivna shoppingen satt jag och beklagade mig i sandlådan tillsammans med grannfruarna. Då gick en av dem in. Ut kommer hon med en snygg kjol i glansigt material och en fin topp. Voilà - precis vad jag ville ha! Vi åkte till Amsterdam och checkade in på hotellet. Byter om för bröllopet och går ut till de andra gästerna. Men vad i hela fridens namn? Hälften av alla kvinnliga gäster hade svarta klänningar!! Tydligen är det helt ok i USA, vår danske vän skulle gifta sig med en amerikanska...
Nåväl, tillbaka till min inflyttningsfestklädångest. Jag får väl göra som jag brukar. Satsa på ett fegt och säkert kort. Svarta, enkla kläder som försvinner i mängden. För det är ju ingen annan än jag som bryr sig egentligen. Utom möjligtvis modebloggaren...
