Sak jag stör mig på
Jag och min familj bor i ett radhus från 1976. I vår hall finns ett proppskåp precis till vänster om entrédörren. Man undrar hur de som byggde och planerade huset tänkte. "- OK, gubbar. Vi beställer 400 st sådana där gråa, rektangulära proppskåp till det här radhusområdet. En bra placering av de här vackra tingen är väl precis innanför dörren så de syns ordentligt?"
Jamen, bygg en låda och täck över, tänker ni. Men då vet ni inte att i vår familj får vi inte saker gjorda. Vi tänker, får idéer, och sedan rusar dagarna förbi. Då och då stannar vi upp och tänker, "det där borde vi ta tag i". "Har du sett hur Karin och Johan har gjort med sitt proppskåp? Det är snyggt, så ska vi göra. "
Tre år senare: "man borde kanske ta tag i det här med proppskåpet. Kanske kan vi bara ta en kartong och limma på tapet? Vi funderar lite..."
Och så fortsätter det. Kanske är det någon slags sjukdom. Oförmågan, alltså. Kanske är det lättare att köpa ett nytt hus med proppskåpet i källaren?
