Ung & pudellockig i Kalifornien -92
När jag var ung fanns inte resedagböcker på nätet, bloggar eller ens möjlighet att skicka e-mail. Jag skrev brev, jag fotade och framkallade rullar på varuhus. Som 19-åring bodde jag nio månader i Kalifornien. Under dessa månader skrev jag säkert hundra brev. Blogg fast på papper, och med viss fördröjning. Det var på tiden då man fortfarande hade en handstil.
Så något digitalt resealbum kunde jag inte göra. Därför kommer det här, 17 år senare, i miniformat. Vad gällde 1992?
Musik: Metallica, Guns n´ roses, Nirvana
Dryck: Corona, strawberry margaritas, wine coolers
Mat: Potato skins med smält ost, hackad vårlök och tomater alt. en Caesar salad
Kläder: Avklippta jeansshorts med hög midja, cowboy boots med halvspetsig tå, body, alt skjorta med genomskinligt svart tyg.
Frisyr: Permanentat hår
Coolt då: inlines
Jag och Laura åkte till Manhattan Beach utanför L.A. i janurari 1992. Några månader innan hade våra vänner Linda och Catta åkt dit. Vi bodde en månad hos varsin kompis innan vi skaffade egna jobb som aupairer.
Här på bild, Östersundsflickorna på Walk of Fame i Hollywood. Laura, Linda, jag och Catta.
Efter att ha bott gratis hos Cattas aupairfamilj i Manhattan beach en månad, började jag se mig om efter jobb. Det var egentligen inte min plan från början, jag skulle ju bara vara borta så länge turistvisumet tillät. Efter intervju hos en gammal dam som behövde sällskap till kyrkan och bridgeklubben, hittade jag så småningom en annons om jobb hos en familj i Torrance.
Jag åkte dit på intervju och kände direkt att det där skulle bli bra. På bilden ovan är min aupairfamilj, familjen Corso. Holly, Vincent, Nathalie och Michael. Barnen var 8 och 10 år gamla, hyfsat väluppfostrade.
Jobbet bestod av att skjutsa Nat och Mike plus deras grannkompisar till skolan. Städa, bädda, tvätta, hämta från skolan, skjutsa till eftermiddagsaktiviteter. Barnvakt kväll varje måndag. Lön: 100 dollar/veckan plus bil inkl. bränsle samt gymkort. En bra deal, tycker jag.
Fritiden fyllde jag med lite träning och vara med kompisarna, på beachen, i "mall:et", hemma hos våra vänner Rob och Angela som hyrde ett hus ihop. På helgerna var vi ofta ute och dansade eller gick till någon bar eller bio.
Söndagkvällar (!) var bäst på the Red Onion i Redondo beach. Här spelades allt i från Metallicas "Exit light" till Y.M.C.A.
Jorå, beachstädernas stränder ser ut som i Baywatch. Men Pamela såg jag aldrig till....
Ett gäng vänner på trappan till Rob och Angelas hus i Redondo beach.
I början blev det mycket turistturer utanför L.A. Här en gata i Hollywood.
Till Venice åkte vi rätt ofta. Antingen inlines från Manhattan beach eller med bil. Venice beach är ett tillhåll för turister, folk som säljer krimskrams, vill uppträda eller titta på andra som uppträder.
Klassiskt gym, Muscle beach, Venice.
Kompisgänget - vi gick ofta ut och åt på the Kettle, här är bild från något annat brunchhak.
Jag åkte hem till Sverige, 8 kg tyngre, när Catta och Linda varit precis ett år i USA. OK, det där var väl nio månader i miniformat. Men dessa månader har varit otroligt betydelsefulla i mitt liv. Att ge sig i väg ut i världen, oavsett om det är för att jobba, plugga eller bara resa, ger en stärkt själkänsla, nya erfarenheter och perspektiv på livet.
Så något digitalt resealbum kunde jag inte göra. Därför kommer det här, 17 år senare, i miniformat. Vad gällde 1992?
Musik: Metallica, Guns n´ roses, Nirvana
Dryck: Corona, strawberry margaritas, wine coolers
Mat: Potato skins med smält ost, hackad vårlök och tomater alt. en Caesar salad
Kläder: Avklippta jeansshorts med hög midja, cowboy boots med halvspetsig tå, body, alt skjorta med genomskinligt svart tyg.
Frisyr: Permanentat hår
Coolt då: inlines
Jag och Laura åkte till Manhattan Beach utanför L.A. i janurari 1992. Några månader innan hade våra vänner Linda och Catta åkt dit. Vi bodde en månad hos varsin kompis innan vi skaffade egna jobb som aupairer.
Här på bild, Östersundsflickorna på Walk of Fame i Hollywood. Laura, Linda, jag och Catta.
Efter att ha bott gratis hos Cattas aupairfamilj i Manhattan beach en månad, började jag se mig om efter jobb. Det var egentligen inte min plan från början, jag skulle ju bara vara borta så länge turistvisumet tillät. Efter intervju hos en gammal dam som behövde sällskap till kyrkan och bridgeklubben, hittade jag så småningom en annons om jobb hos en familj i Torrance.
Jag åkte dit på intervju och kände direkt att det där skulle bli bra. På bilden ovan är min aupairfamilj, familjen Corso. Holly, Vincent, Nathalie och Michael. Barnen var 8 och 10 år gamla, hyfsat väluppfostrade.
Jobbet bestod av att skjutsa Nat och Mike plus deras grannkompisar till skolan. Städa, bädda, tvätta, hämta från skolan, skjutsa till eftermiddagsaktiviteter. Barnvakt kväll varje måndag. Lön: 100 dollar/veckan plus bil inkl. bränsle samt gymkort. En bra deal, tycker jag.
Fritiden fyllde jag med lite träning och vara med kompisarna, på beachen, i "mall:et", hemma hos våra vänner Rob och Angela som hyrde ett hus ihop. På helgerna var vi ofta ute och dansade eller gick till någon bar eller bio.
Söndagkvällar (!) var bäst på the Red Onion i Redondo beach. Här spelades allt i från Metallicas "Exit light" till Y.M.C.A.
Jorå, beachstädernas stränder ser ut som i Baywatch. Men Pamela såg jag aldrig till....
Ett gäng vänner på trappan till Rob och Angelas hus i Redondo beach.
I början blev det mycket turistturer utanför L.A. Här en gata i Hollywood.
Till Venice åkte vi rätt ofta. Antingen inlines från Manhattan beach eller med bil. Venice beach är ett tillhåll för turister, folk som säljer krimskrams, vill uppträda eller titta på andra som uppträder.
Klassiskt gym, Muscle beach, Venice.
Kompisgänget - vi gick ofta ut och åt på the Kettle, här är bild från något annat brunchhak.
Jag åkte hem till Sverige, 8 kg tyngre, när Catta och Linda varit precis ett år i USA. OK, det där var väl nio månader i miniformat. Men dessa månader har varit otroligt betydelsefulla i mitt liv. Att ge sig i väg ut i världen, oavsett om det är för att jobba, plugga eller bara resa, ger en stärkt själkänsla, nya erfarenheter och perspektiv på livet.
