Just a tablespoon of "kris" a day, please!
Kris. Överallt rapporterar medierna om den världsomspännande ekonomiska krisen. Du kan inte öppna en tidning, höra en radiosändning eller se nyheterna på tv utan att översköljas av olika bevis på att krisen är här för att stanna en tid framöver. Arbetslöshet som ökar, VD-folk som ändå får feta bonusar, företag som läggs ner. Listan kan göras lång.
Jag känner ofta behov av att trycka på "pausknappen". Det har gått så långt att jag medvetet struntar i att öppna DN och läsa nyheterna vissa dagar. Jag väljer att leva "lyckligt ovetandes" för en stund. Medveten om att jag "sållar bort" andra människors problem som skildras i medierna. Det känns inte helt bra, men är ibland ett måste. Då får dravelprat från The Voice och lite hiphop strömma ur bilradion istället för P1.
Jag tror att vi människor måste göra så ibland. Selektivt nyhetsintag. Ibland är vi "på", ibland pausar vi verkligheten. Ibland kan ju faktiskt vardagslivet struntbekymmer vara tillräckligt stora för att ta upp all tankeförmåga och kraft. Trotsålder, en hink med 3000 plastpärlor som välter på barnens rum, en diskmaskin som inte funkar, tvättstugan som ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig, sonen som har kronisk vaxpropp i örat som oroar mig, jobbfrågor som gnager i bakhuvudet. Det kan låta trivialt, men alla människor upplever säkert vissa dagar att man har nog med sitt eget. Ens egna framtida kriser tar vi den dagen de kommer. Summa sumarum: en matsked kris per dag får räcka!
Jag känner ofta behov av att trycka på "pausknappen". Det har gått så långt att jag medvetet struntar i att öppna DN och läsa nyheterna vissa dagar. Jag väljer att leva "lyckligt ovetandes" för en stund. Medveten om att jag "sållar bort" andra människors problem som skildras i medierna. Det känns inte helt bra, men är ibland ett måste. Då får dravelprat från The Voice och lite hiphop strömma ur bilradion istället för P1.
Jag tror att vi människor måste göra så ibland. Selektivt nyhetsintag. Ibland är vi "på", ibland pausar vi verkligheten. Ibland kan ju faktiskt vardagslivet struntbekymmer vara tillräckligt stora för att ta upp all tankeförmåga och kraft. Trotsålder, en hink med 3000 plastpärlor som välter på barnens rum, en diskmaskin som inte funkar, tvättstugan som ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig, sonen som har kronisk vaxpropp i örat som oroar mig, jobbfrågor som gnager i bakhuvudet. Det kan låta trivialt, men alla människor upplever säkert vissa dagar att man har nog med sitt eget. Ens egna framtida kriser tar vi den dagen de kommer. Summa sumarum: en matsked kris per dag får räcka!
